tisdag 9 oktober 2007

...och ni andra fortsätter rakt fram.

Längtar efter en känsla. Vill framför allt slippa denna. Hålet. Frätandet inifrån.

Hemma. Tvättar. Borde städa. För korta promenader med hunden. TV:n med ”Austin Powers” i spelaren. Orkar inte. ”Imagine you & me” och ”Fingersmith” istället. Längtar efter en känsla. Vill framför allt slippa denna. Hålet. Frätandet inifrån.

Resa bort över helgen. Bio imorgon? Vän här över helgen. Ta en öl?
Nej... Jag ringer ingen. Patetisk väntan på att bli uppringd... Ha!

Blir förälskad i mina vänner. Drar mig undan för att inte vara för på. Jag undrar varför.

”Man förlorar vänner i det här jobbet.”

Jag har inte så många att förlora, tänker jag medan jag spänner ögonen i rekryteraren och säger... ingenting.

Det var inte menat så.
”Jag är trött på att vi är så olika!”
Syftar på en detalj. Men jag tar åt mig. Arg. Ledsen. Livrädd.
Det var inte menat så.


Längtar efter en känsla. Vill framför allt slippa denna. Hålet. Frätandet inifrån.

3 kommentarer:

Ninde sa...

Oj. Och hela tiden undrar jag hur det kommer sig att du ser på dig själv som en looser. Inte ger dig själv någon chans. För såhär utifrån sett förstår jag inte riktigt varför.

Jag vet av egen erfarenhet att man inte klarar allt själv. Att ibland är det dags att be om hjälp. Mig hjälpte det att prata när det var tufft med exet. Prata med folk som gav mig sin bild. Utifrån. Distans till mig själv. För ibland är det svårt att se klart när man mår dåligt.

*Kram*

Verbal Kint sa...

ninde: "svårt att se klart när man mår dåligt". Kanske så det är. Nåväl, har en snygg olinjerad anteckningsbok från Moleskin jag ska börja nyttja. ;-)

Anne sa...

hoppas att det blir l�ttare.