Trött, håglös och allmänt negativ skulle jag gå och handla. Kroppen och hjärnan skrek ut inom mig:
"VILL INTE!"
Men finns det inget att göra mat på hemma så är det bara att gå iväg.
Klev in genom entrén och kände direkt att det var fel tidpunkt jag hade gett mig ut. Klockan visade på det magiska klockslaget "nu-är-vi-alla-på-väg-hem-från-jobbet-och-ska-handla-och-vi-har-bråttom-tiden". Det spädde definitivt inte på min lust att handla middagsmat. Suck...
Kände efter i fickan. Men... jo, faktiskt! Jag hade hörlurarna med mig! Kopplade in dem i mobilen, satte på den inbyggda mp3-spelaren och satte spelaren på "random". Ur hörlurarna och in i huvudet spred sig en varm och behaglig melodi som gjorde handlingsturen till en fröjd.
Jag plockade tomater som de var diamanter, vindruvor som de var pärlhalsband. Gick i min bubbla och handlade som jag var på Tiffany's. Brydde mig bara om mig och det jag skulle handla. Tack för det, Henry!
Moon River - Henry Mancini
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar