Sov gott...

Kvällen går i tystnadens tecken. De är inte på samma våglängd. Det händer allt oftare.
Egentligen fortsätter kvällen bara på det tema som varit aktuellt större delen av dagen. Redan vid frukostbordet undrar hon:
"Var är han någonstans?"
Rent fysiskt sitter han framför henne. Blicken tittar men ser inte.
"Hur är det?" säger han plötsligt.
Hon drar händerna över ansiktet så att huden stramar.
"Trött. Trött ända in i märgen..." svarar hon.
Han konstaterar för sig själv att det är det enda svar de ger varandra numera.
Båda har en molande känsla av att det är något annat. Den molande känslan är nog rädsla, men ingen av dem vill nog erkänna det - inte för sig själva och definitivt inte för den andre. Rädsla över att det står något annat än verklig trötthet bakom 'trött'.

Senare på dagen beklagar hon sig över att de aldrig gör något roligt tillsammans. Nej, det gör de faktiskt inte. Det de gör när de spenderar ledig tid tillsammans är att tvätta, städa och försöka planera pengar för resten av månaden. Eller så pratar hon om sitt jobb.

Det är ett avstånd mellan dem som inte fanns där förut när det gäller jobb. Hon går från klarhet till klarhet, hon får kvalificerade jobb. Han upplever att han gör klassresan åt andra hållet.

Han diskar. Hon tar undan det sista från bordet. Ser ut som hon har grus i ögonen.
"Gå och sträck ut dig på soffan. Jag tar hand om det här."
"Ska vi umgås en annan gång?"
"Vad menar du med det? Är det inte bra att jag diskar undan?"
Hon biter ihop.
"Det var inte meningen att såra dig."
Hon släpper det hon har i händerna och går. Han förbannar sig själv för att han reagerade som han gjorde.

Så sitter de där med varsitt glas vin. Tysta. Det har de gjort flera gånger förut. Fast då i ordlösa konversationer. Nu är tystnaden påtaglig. Den äter dem.
"Hur är det?"
"Du sa att jag pratar hela tiden så jag tänkte att jag skulle vara tyst."
Och så äter tystnaden lite till.

De säger god natt. Lampan slocknar.
"Du?"
"Mm..."
"Orkar du ha sex?"
Han känner efter.
"Nej..."
"Har du tappat lusten?"
Det är nästan en månad sen sist.
"Nej, jag är bara trött."
"Har du tröttnat på mig?"
"Varför säger du så?"
"Har du det?"
"Nej. Men varf..."
"Jag är orolig för oss. Och nu börjar prata om det här fast vi är för trötta och håller på att somna. - - - Vi pratar imorgon. Sov gott."
"Sov gott..."

Han hoppas att tystnaden inte är lika hungrig imorgon.