Städade häromdagen och passade då på att gå igenom mina vinylskivor. Hittade skivor som jag hade glömt bort att jag faktiskt ägde. En del var väl sådär nästan lite pinsamma att hitta, medan andra slog till den där nostalgiska, bitterljuva strängen i mig.
Som den här:
Då tyckte jag att det var det tuffaste och hårdaste man kunde lyssna på. Idag hör jag inget annat än vackra och bitterljuva klanger - varken tufft eller hårt.
När jag bläddrar igenom min skivsamling inser jag att det alltid har varit det vackra och bitterljuva som jag fallit för - ibland förklätt till något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar