måndag 9 juni 2008

Malandets ädla konst...

Hur lång tid tar det innan man är nermald och omstöpt i samma form?
Har länge förundrats över att folk inte hälsar på varandra på mitt jobb. Det är klart att det är skillnad på folk och folk; jag tillhör nu inte balla Allan-gänget och det kan ju bidra till "ohälsandet".

Jag bestämde mig för att jag skulle hälsa på mina kollegor oavsett vad som hände eller hur de besvarade det. Men allt eftersom folk tittade tomt bortom mig eller knappt hörbart besvarade min hälsning, så kändes det bara mer och mer olustigt. En dag började jag vänta med att hälsa tills folk hälsade på mig.* Jag kunde räkna de som hälsade på ena handens pek- och långfinger. Uppgivet började jag stirra i golvet istället. Jag tyckte det var skönare att se ner i golvet istället för att möta ansikten och ögon som inte såg eller undvek att se.

För ett par veckor sedan var det några nyanställda medarbetare som hälsade på mig. Jag hälsade tillbaka. De undrade över något och jag insåg att jag var "gammal i gården" och kunde hjälpa dem. Det de undrade över var sådana där saker som är outtalade, som det är svårt att komma underfund med. Antingen frågar man eller så lär man sig det den smärtsamma vägen. Glad över att kunna hjälpa till förklarade jag hur det låg till. Nu några veckor senare har de lärt sig fler saker, till exempel att man inte hälsar på varandra här...

* Inte särskilt konstrukivt, jag vet...

3 kommentarer:

Ninde sa...

Men fan vad jobbigt. Vuxna människor som slösar energi på löjligt maktspel. Inte funderat på att diskret kolla av möjligheten att byta till en arbetsplats med ett positivare arbetsklimat?

*kram*

Verbal Kint sa...

Jo, har börjat se mig om.

Ninde sa...

Bra, håller tummarna för dig..;)