The Ice Storm...

Kvällen börjar så bra. Han jobbar inte så sent, utan kommer hem relativt tidigt. De äter middag tillsammans, sitter och pratar. Sedan ser de en film tillsammans. Han tar kvällsrastningen med hunden.
När han kommer in igen vill han ta ett glas vin till. Hon med. Han häller upp två glas, lägger upp några kex och tar fram en ost. Med detta på brickan går han till TV:n. Hon har fastnat framför Ang Lee:s "The Ice storm", som just då går på någon kanal. Han ber henne stänga av eller byta kanal, för han vill helst se hela filmen; dessutom från början och utan reklaminslag. Hon håller med och stänger av.
"Vill du se något annat?" undrar han.
"Ja, jag tror det... Du då? Jag är nog egentligen för trött."
Han spanar bort mot filmhyllan. Det finns mycket att välja emellan.
"En Bond-film kanske?" säger han efter en stund.
"Ja, det blir alldeles perfekt. Precis lagom för mig. Då kan jag sitta här och sova till den."
Han ska precis till att resa sig upp, då hon säger:
"Vi kan strunta i film och ha sex istället...?"
Ångesten griper tag i honom med sina iskalla klor.
"Saknar du inte sex?" undrar hon.
Han är tyst och stirrar tomt framför sig. Efter en stund säger han:
"Svårt att sakna något man inte har någon lust till..."
Det är inte lätt att säga och det är antagligen inte lätt att höra heller.
"Är det helt borta?"
"Jag kan ibland tänka att det vore mysigt, men det finns ingen lust... Jag känner mig så misslyckad, alltid ledsen, inget samliv."
Det blir tyst. Minuterna går.
"Är du aldrig glad?"
"Det händer..."

Det blir tyst igen. Minuterna går. Betydligt fler den här gången.
"Jag kan uppenbarligen inte göra någonting för att hjälpa dig. Jag försöker... Jag vet inte vad jag försöker! Jag tjatar om semester, jag tjatar om att träffa vänner! Jag vill skapa någonting med dig!"
Hon är arg, kanske frustrerad. Han vet inte. Han blir - som vanligt - ännu ledsnare och ännu tystare.
"Jag går och lägger mig. Kom in och säg godnatt innan du går och lägger dig!"
Han sitter kvar en lång stund. Han hör henne göra sig i ordning för natten, barfota steg mot parkettgolvet. Så med ens blir det tyst. Han går in till henne. Det ser ut som om hon har somnat. Han släcker hennes lampa.
"Är livet bara hemskt för dig?" frågar hon i mörkret.
"Nej."
"Men..."
"Vi kan fortsätta prata imorgon. Inte nu."
"Jag älskar dig, massor!"
"Och jag älskar dig."

Han går ut därifrån och stänger dörren efter sig. Han känner sig inte övertygad. Inte av hennes ord. Ännu mindre av sina egna.

På bordet står två glas vin, orörda. Han tar dem och går till köket. Precis när han ska hälla ut dem i vasken tvekar han. Han håller glasen i handen, väger dem och sveper sedan båda två. Ställer ned det ena glaset, tar med sig det andra och fyller på det ur boxen som står i hyllan bredvid skafferiet. Två glas senare är smärtan i bröstet bedövat, något i alla fall. Han vet att imorgon kommer det inte att kännas bra, men just nu skiter han i det.
Kvällen började så bra, och den har just slutat riktigt, riktigt dåligt.