Sleepy Hollow

Jag har börjat cykla en omväg hem på kvällarna för att få lite motion. Första kvällen jag tog denna omväg tyckte jag att det var ovanligt mycket cyklister utan lyse på cyklarna. Det borde ju egentligen inte spela någon roll eftersom jag bara cyklar i innerstan och bara på cykelbanor. Men eftersom solen nu går ned en bra stund innan jag börjar bege mig hemåt så är det mörkt när jag sätter mig på cykeln. Den nogräknade invänder nu och påpekar att Stockholms innerstad är ju väl upplyst. Ah, men ge dig då ut på cykel efter mörkrets inbrott och det enda som skola bliva upplyst är du!

Dags för lite Verbalsk vetenskap. Jag började att räkna hur många cyklar som var utan lyse, både mötande, passerande och dem jag cyklade om. Och resultatet visade sig vara smått otroliga 2/3 av cyklarna som är utan lyse. Nu cyklar jag bara i innerstan så det är bara där jag har räknat. Och helt vetenskapligt är det väl inte heller. Men det ger en fingervisning om hur det står till med cyklisternas upplysning. Framför allt så syns cyklister verkligen uselt utan lyse. Även i innerstan.

Fler än en gång har jag mött cyklister i bredd, antingen diskuterandes något eller med ögon bara för varandra, som tar hela cykelbanans bredd i anspråk. Eftersom de inte har haft upplysning på sina cyklar så har det resulterat i häftiga inbromsningar. Jag kanske cyklar för fort men hade de haft lampor på sina cyklar hade jag kunnat anpassa farten och dessutom signalerat i god tid att jag var i ankommande.

Cykelhjälm, då? Det är upp till var och en att bära hjälm eller inte. Att det är idiotiskt att vara utan det är ju självklart. Det var som en släkting sa när hon såg cyklister utan hjälm: “Det är bara tomma lador som inte behöver något tak.”