Någon gång i min ungdom, när jag var ungefär 12 år gammal, var jag hemma hos en kompis. Det var sent i augusti strax innan skolan skulle börja. Jag hade tillbringat hela dagen hos min kompis och vi hade badat och lekt. Eftersom jag skulle sova över hos honom åt vi middag tillsammans med hans föräldrar. Under middagen pratade vi film, eftersom vi båda var väldigt filmintresserade. Då nämnde hans föräldrar att det gick en klassiker på TV senare samma kväll och ville vi fick vi gärna se den. Det var en thriller från 1940. Vi var något tveksamma. Thriller från 1940? Kunde det vara något? Hans pappa tyckte definitivt att vi skulle se den. Nåväl, om den inte var bra kunde vi ju alltid göra något annat.Mörkret hann lägra sig utanför innan filmen började. Så började vi titta. Långt innan filmen var slut satt jag och min kompis uppflugna på soffkanten, tryckta mot väggen, med ögon stora som tefat. Vi var helt fast. Vi kunde inte förstå att vi blev så skräckslagna av en gammal film.
Men har man att göra med Laurence Olivier, Joan Fontaine och Alfred Hitchcock så kan man bli påverkad än idag. Filmen var "Rebecca" [1940] i regi av just nämnde Hitchcock. En intressant detalj som jag inte uppmärksammat förrän i vuxen ålder är att Joan Fontaines rollkaraktär inte har något namn i filmen. Och så är det tydligen också i romanen, som filmen bygger på.Laurence Olivier skulle, precis som Katherine Hepburn, ha fyllt 102 år idag.
2 kommentarer:
Åh, den som är så himlandes bra, älskar den också! Är verkligen ingen Hitchcock-fantast, men "Rebecca", "North by Northwest", "Fönstret åt Gården" och "Repet" är solklara kanonrullar!
Är väl inte heller någon riktig Hitchcockfantast men tycker nog om det mesta han gjort - på ett eller annats sätt. Fast de du räknar upp är ju riktigt, riktigt bra. Vertigo, då? En annan favorit.
Skicka en kommentar