Livet tar en ny vändning

Så öppnar hon dörren.
– Verbal Kint?
– Ja, det stämmer. Och du är K?
– Just det. Välkommen in!
Jag kliver in i den lilla tamburen som jag tycker är märkligt planerad. Den är lika bred som dörren, cirka en meter lång och avslutas vid en trappa som går uppåt fyra steg. Där fortsätter hallen lite drygt två meter åt höger. På långsidan finns det två dörrar. Den ena är öppen och där visas jag in. Längst in i rummet står en schäslong täckt med ett blått överkast. Till höger vilar en vinröd soffa, med svulstiga ambitioner, mellan schäslongen och en liten sekretär. Mitt emot soffan står ett litet runt bord. På bordet står ett värmeljus och brinner och bredvid ligger ett paket näsdukar. På varsin sida om bordet står två fåtöljer riktade snett ut mot rummet så att en tänkt linje från vardera fåtölj bildar en korspunkt en meter utanför bordet. Arrangemanget med bordet, värmeljuset, näsdukarna och de två fåtöljerna har jag sett flera gånger förut.
Jag slår mig ned i den fåtölj hon visar på med öppen hand. Hon tar genast tag i den praktiska biten och frågar efter personnummer, telefon och adress. Sen är det dags.
– Varför är du här?
– Jag har ätit antidepressiva mediciner i över åtta år och är ändå fortfarande deprimerad. Jag vill bli av med min blyrustning och kunna bli glad igen.

Så börjar jag igen. Jag börjar berätta min historia för henne. Den som innehåller skilsmässor, dödsfall, svek, lögner och som jag har berättat så många gånger för ungefär lika många kuratorer, läkare och samtalskontakter.
Men den här gången är det skillnad, den här gången berättar jag för en legitimerad psykolog. Hon lyssnar, ber om förtydliganden där det behövs och verkar ta in det jag säger på ett helt annat sätt än någon gång tidigare. Efteråt säger hon:
– Du har många förluster som du måste sörja klart. För det har du inte gjort än.
Jag har en ny tid nästa vecka. Då ska hon berätta hur hon kan hjälpa mig.

Jag ringer LK efteråt. Hon säger att jag aldrig har låtit pigg på rösten förut efter ett sådant samtal. Och jag känner att jag inte är trött mentalt den här gången, men kroppen reagerar som om jag har varit med om ett spinningpass.

Att sedan gå till jobbet känns inte som en bra idé…